teddybjornenfredriksson

Alltså, jag vet att jag är jättedålig på att uppdatera här... Förmodligen för att allt flyter på så himla smidigt, oftast iallafall :-).

 

Fick mig en tankeställare häromdagen.

Jag fick hem ett brev med en 3-års uppföljningsenkät från CFTK, där jag skulle svara på en hel del frågor.

Jag var tvungen att tänka efter och läsa igenom min egen blogg - och jo, det stämmer, det är 3 år sedan jag opererades :-). Närmare bestämt 2010-10-19 - jösses, hur kunde jag glömma det?!?

 

Om man nu tittar tillbaka på de tre åren som passerat så tycker jag ändå att det gått riktigt bra :-). Jag känner mig oerhört nöjd över att jag tog det beslutet att operera mig och att jag valde en sleeve. Det enda jag kan känna lite irritation/sorg över, är att jag inte gjorde den tidigare...

 

Jag fick iallafall svara på en massa frågor om hur jag äter och om jag kan äta allt osv.

Fick även svara på längd, vikt och midjemått... Längd var ju inte så svårt, 170 cm. Men vikt... Jag har inte vägt mig på jättelänge... Vågen stannade iallafall på 67 kg. Liten chock där! Jag trodde nog det var lite mindre... Gick tillbaka i mitt viktschema här i bloggen och såg att de två senaste gångerna jag vägt mig och lagt ut det här har vikten varit 67 och 66 kg, så jag har mao inte gått upp något i vikt. Detta jäkla bantningstänk och viktfixering...

Som minst var jag nere i 61 kg... Men nu mår jag bra :-). Min faster, som jag inte träffar så ofta då hon bor en bra bit bort, sa i somras att även om jag lagt på mig några kilon så såg jag fräschare och piggare ut, mer frisk och sund, och det är skönt att höra!

Midjemåttet sen då... Hmm, det har jag inte kollat på jättelänge... Jag vet att jag ökat på mig lite runt midjan, låren och rumpan. Gick tillbaka i bloggen även för att hitta det och hittade en siffra från 2/1-12 och då var midjemåttet 79 cm (det var i den vevan jag vägde som minst ska jag nog tillägga också).

Idag när jag mätta mig stannade midjemåttet på 94 cm!! Hjälp!! 94 cm!! Är det mycket? I min värld är det jättemycket! Och då har jag ju genomgått en bukplastik också...

Vad har ni andra i midjemått?

Fast det kanske är helt normalt... När jag köper byxor så köper jag storlek S eller M. I jeans i tumstorlek så oftast 29 i midjan, lite olika på olika märken dock...

 

131107 är det 1 år sedan jag gjorde min bukplastik!

Mailade kliniken i dag om ett återbesök som skulle ske 9-12 månader efter operationen och jag har inte hört något... Har fått svar och tydligen var det ovisst om ett återbesök skulle ske, men att jag var välkommen till dom i Uppsala på ett :-).

Jag är ju inte riktigt nöjd med några detaljer, och jag hoppas att läkaren förstår mig och är redo att göra någon form av korrigering av de detaljerna.

Sen skulle jag vilja höra med honom om fettsugning... Inte jättemycket, men lite på ryggen och höfterna kanske... (hoppas inte min man läser det här nu :-)

Jag skulle iallafall få lite förslag på datum för återbesök får vi se om något av de passar mig :-)

Dagens vikt: 64,0
Startvikt: 102,6 (bmi 35,6 - extrem fetma)
1 - 25/10 - 99,4 = -3,2 kg (bmi 34,3 - fetma)
2 - 1/11 - 97,8 kg = -1,6 kg = -4,8 kg (bmi 33,9 - fetma)
3 - 8/11 - 96,3 kg = -1,5 kg = -6,3 kg (bmi 33,2 - fetma)
4 - 15/11 - 94,3 kg = -2 kg = -8,3 kg (bmi 32,5 - fetma)
5 - 22/11 - 92,4 = -1,9 kg = -10,2 kg (bmi 31,8 - fetma)
6 - 29/11 - 91,0 = -1,4 kg = -11,6 kg (bmi 31,5 - fetma)
7 - 6/12 - 90,5 = -0,5 kg = -12,1 kg (bmi 31,5 - fetma)
8 - 13/12 - 89,4 = 1,1 kg = -13,2 kg (bmi 30,8 - fetma)
9 - 20/12 - 86,6 = -2,8 kg = -16 kg (bmi 30,1 - fetma) - -2,8 kg på en vecka, det är mycket... Det får jag nog äta upp nästa vecka, förväntar mig alltså ett + på vågen då.....
10 - 27/12 - 86,9 kg = +0,3 kg = -15,7 kg (bmi 30,1 - fetma)
11 - 3/1-2011 - 86,0 = -0,9 kg = -16,6 kg (bmi 29,8 - ÖVERVIKT!!)
12 - 10/1 - 84,7 kg = -1,3 kg = -17,9 kg (bmi 29,4 - övervikt)
13 - 17/1 - 83,8 kg = -0,9 kg = -18,8 kg (bmi 29 - övervikt)
14 - 24/1 - 83,5 kg = -0,3 kg = -19,1 kg (bmi 28,9 - övervikt)
15 - 31/1 - 82,6 kg = -0,9 kg = -20 kg!! (bmi 28,6 - övervikt)
16 - 7/2 - 80,8 kg = -1,8 kg = -21,8 kg (bmi 28 - övervikt)
17 - 14/2-------(semester)-------------------------------
18 - 21/2 - 79,8 kg = -1 kg = -22,8 kg (bmi 27,6 - övervikt)
19 - 28/2 - 78,6 kg = -1,2 kg = -24 kg (bmi 27,2 - övervikt)
20 - 7/3 - 77,8 kg = -0,8 kg = -24,8 kg (bmi 26,9 - övervikt)
21 - 14/3 - 76,5 kg = -1,3 kg = -26,1 kg!! (bmi 26,5 - övervikt)
22 - 21/3 - 75,7 kg = 0,8 kg = -26,9 kg (bmi 26,2 - övervikt)
23 - 28/3 - 74,1 kg = -1,6 kg = -28,5 kg (bmi 25,6 - övervikt)
24 - 4/4 - 73,9 kg = -0,2 kg = -28,7 kg (bmi 25,6 - övervikt)
25 - 11/4 - 73,2 kg = -0,7 kg = -29,4 kg (bmi 25,3 - övervikt)
26 - 18/4 - 73,1 kg = -0,1 kg = -29,5 kg (bmi 25,3 - övervikt)
27 - 25/4 - 71,9 kg = -1,2 kg = -30,7 kg!! (bmi 24,9 - NORMALVIKT!!!)
28 - 2/5 - 71,3 kg = -0,6 kg = -31,3 kg (bmi 24,7 - normalvikt)
29 - 9/5 - 71,7 kg = +0,4 kg = -30,9 kg (bmi 24,8 - normalvikt)
30 - 16/5 - 70,4 kg = -1,3 kg = -32,2 kg (bmi 24,4 - normalvikt)
31 - 23/5 - 69,3 kg = -1,1 kg = -33,3 kg (bmi 24 - normalvikt)
32 - 30/5 - 68,7 kg = -0,6 kg = -33,9 kg (bmi 23,8 - normalvikt)
33 - 6/6 - 68,8 kg = +0,1 kg = -33,8 kg (bmi 23,8 - normalvikt)
34 - 13/6 - 68,5 kg = -0,3 kg = -34,1 kg (bmi 23,7 - normalvikt)
35 - 20/6 - 66,9 kg = -1,6 kg = -35,7 kg (bmi 23,1 - normalvikt)
36 - 27/6 - 66,8 kg = -0,1 kg = -35,8 kg (bmi 23,1 - normalvikt)
37 - 4/7 - 66,6 kg = -0,2 kg = -36 kg (bmi 23 - normalvikt)
38 - 11/7 - (66,4 kg)
39 - 18/7 - (66,4 kg)
40 - 25/7 - 64,9 kg = -1,7 kg = -37,7 kg (bmi 22,5 - normalvikt)
41 - 1/8 - 65,1 kg = +0,2 kg = -37,5 kg (bmi 22,5 - normalvikt)
42 - 8/8 - 65,7 kg = +0,6 kg = -36,9 kg
43 - 15/8 - 64,7 kg = -1,0 kg = -37,9 kg (bmi 22,4 - normalvikt)
44 - 22/8 - 64,2 kg = -0,5 kg = -38,4 kg (bmi 22,2 - normalvikt)
45 - 29/8 - 63,7 kg = -0,5 kg = -38,9 kg (bmi 22 - normalvikt)
46 - 5/9 - 63,5 kg = -0,2 kg = -39,1 kg (bmi 22 - normalvikt)
47 - 12/9 - 64,4 kg = +0,9 kg = -38,2 kg
48 - 19/9 - 63,4 kg = -1 kg = -39,2 kg
49 - 26/6 - 62,7 kg = -0,7 kg = -39,9 kg
50 - 3/10 - 63 kg = +0,3 kg = -39,6 kg
51 - 10/10 - 62,8 kg = -0,2 kg = -39,8 kg
52 - 17/10 - 63,8 kg = +1,0 kg = -38,8 kg
53 - 24/10 - 62,1 kg = -1,7 kg = -40,5 kg
54 - 31/10 - Glömde bort att väga mig...
55 - 7/11 - 61,1 kg = -1,0 kg = -41,5 kg
56 - 14/11
57 - 21/11 - 61,5 kg = +0,4 kg = -41,1 kg
58 - 28/11
59 - 5/12 - 62,6 kg = +1,1 kg = -40 kg
60 - 12/12
61- 19/12
62 - 26/12 - 61,6 kg = -1 kg = -41 kg
63 - 2/1-12 - 61,0 kg =-0,6 kg = -41,6 kg
64 - 9/1
65 - 16/1
66 - 23/1
67 - 30/1 - 61,9 (tror jag det var...)
68 - 6/2
69 - 13/2
70 - 20/2
71 - 27/2 - 62,5 kg
72 - 5/3 - 62,3 kg
73 - 12/3 - 63,1 kg
74 - 19/3
75 - 26/3
76 - 2/4
77 - 9/4
78 - 16/4 - 63,1 kg
79 - 23/4 - 64,1 kg
80 - 30/4 - 64,0 kg

2013-03-01  -  67 kg

2013-05-03  -  66 kg

 

2 månader sen jag vägde mig senast och jag har minskat 1 kg, bättre än inget... Tycker jag blivit bred över rumpan och höfterna, vet inte om det bara är inbillning eller om det verkligen är så... Kanske lär ta fram måttbandet någon dag.

Nu har jag iallafall kommit igång ordentligt med träningen efter bukplastiken, skönt! Vissa saker känns fortfarande, så det hoppar jag över. Var faktiskt ut på en löparrunda idag, 2 km i motvinden blev det, bättre än inget alls :-). Min förhoppning är att jag ska lyckas dra med mig äldsta sonen ut på löparrunda 1 gång/vecka. Han hatar verkligen att träna, men han behöver det, framförallt om han ska orka med hockeyn i vinter. Då kan vi börja lugnt tillsammans och sen öka succesivt :-)

 

 

Jag hörde något skrämmande i går kväll... Skrämmande i mina öron iallafall.

Jag följder ju en del bloggar på nätet, många som är magsäcksopade eller ska till att bli det, står i kö osv.

Nu vet jag ju att det är inte alla operationer som lyckas. Man får diverse olika åkommor efteråt. Detta är ju naturligtvis tragiskt och jobbigt för de som det drabbar. Något som drabbar i stort sett alla opererade är dock på det psykiska planet på  ett eller annat vis. Det har drabbat mig vid flertalet tillfällen och kommer antagligen att göra det ett bra tag till.

Det som jag tampas med är bla klädinköp. Jag får panik när jag går in i en klädaffär... Vet inte vilken storlek, färg eller form som passar på min kropp. Ser mig fortfarande som en oformlig klump på över 100 kg... Tycker expediterna tittar snett på mig, precis som om "det är lika bra du går ut, vi har iallafall inget i din storlek". Nu vet jag ju att det inte stämmer, jag har ju storlek S eller M, men bara själva känslan...

När jag ser på min själv i spegeln tycker jag fortfarande att jag ser stor ut. Trots en viktminskning på över 40 kg samt en bukplastik... Vet ju att så inte är fallt också, men övervikten har varit en så pass stor del av mitt liv under så länge så det är nog svårt att bara ska av sig alla gamla känslor...

Jag valde att betala för min operation själv. Jag hade stått i kö i över 2 år för att få träffa en läkare på överviktskliniken, efter remiss från min läkare på vårdcentralen. Tyvärr får man inte åberopa vårdgarantin i mitt landsting gällandes överviktsoperationer, iallafall fick man inte det då, vet inte hur det är nu.

Jag googlade och letade information på nätet om olika kliniker och olika metoder. Läste artiklar och bloggar. Gick tom på ett öppet informationsmöte om överviktsoperationer. Jag tyckte själv att jag var väldigt påläst inom området innan jag valde klinik, läkare som opererade mig samt metod. Jag tyckte också att jag hade ganska bra koll på vad som skulle hända efteråt med mat osv. Beslutet att operera mig hade ju legat i bakhuvudet i flera år, det var inget jag kom på över en kopp kaffe liksom. Ingen snabb utväg ut ur övervikten utan jag såg operationen mer som ett verktyg, som en hjälp på traven. Jag visste att det krävdes en hel del jobb av mig själv också, i form av ändrade matvanor och mer motionerande, något jag också anammat, även om jag fuskar ibland med maten (men jag är ju medveten om det iallafall :-).

Jag tror att många ser operationen som en "genväg". Många som inte är beredda på den livsstilsförändring den faktiskt kräver.

Något jag klandrar landstingen för.

Det känns som i dag är det mycket lättare att få en operation än när jag stod i kö.

Jag såg på fb senast i veckan om en bekant som var så glad. Hon hade fått en läkartid till överviktsenheten och det ända hon önskade sig var en gbp. Hon har stridit mot fetman i 42 år, hade hon skrivit på sin status. Alltså, hon är bara 42 år... Föddes hon fet eller?? Undrar om hon vet vad detta innebär? Undrar om hon är beredd på att göra denna livsstilsförändring? Det stod också att hon provat alla metoder som finns att tillgå. Vet inte riktigt om jag håller med där faktiskt...

Efter läkarbesöket uppdaterade hon sin status och var jätteglad. Läkaren hade beviljat henne en operation, väntetiden är ca 6 månader.

Jag är glad för hennes skull, OM det är vad hon verkligen vill. Jag ska inte sitta här och döma henne, men hur mycket fakta har hon läst innan?

Det mest skrämmande hörde jag dock i går... En granne till oss gjorde tydligen en gbp i höstas och gått ner ca 30 kg. Jag har inte sett henne på jättelänge så jag har ingen aning om hur hon ser ut nu... Men till saken: Hon var till läkaren som nekade henne en gbp, hon hade får lågt bmi. Då går hon hem och under 2 månader vräker i sig fet- och skräpmat, allt för att öka i vikt. Sen går hon tillbaka till läkaren som då beviljar henne en operation eftersom hon nu hade "rätt" bmi! Har dock ingen aning om det var samma läkare båda gångerna eller olika läkare.

Men då blir jag rädd! Hon var ju inte berättigad till en operation, men äter alltså upp sig så hon blir det... Vem vill frivilligt gå upp så pass mycket i vikt så man blir beviljad en gbp? Och hur resonerade läkaren i fråga kan man ju undra?

 

Ni som läser bloggen (om det nu är någon som fortfarande gör det).

Hur tänker ni om ovanstående 2 personer?

Hur såg eran tid inna operationen ut? Hur mycket info fick/skaffade ni?

Var ni tvungna att strida för eran operation eller blev ni beviljade på en gång?

 

Jag är bara lite nyfiken på era reflektioner :-)

 

Må Bäst!

Jaha, undrar om det är dags igen då...

Den här gången är det i så fall nödvändigt och inte bara för fåfängans skull...

Jag hade ett till gallstensanfall natten mellan torsdag & fredag...

Den här gången hjälpte det inte med en supp utan var tvungen att ta två... Dessutom tog det ca 2 timmar innan den första började verka så pass mycket att jag kunde slappna av och somna om.

Pratade med kirurgavdelningen där jag låg inne i oktober när jag hade det första anfallet och de har ställt mig i kö till operation nu. Läkaren ska bedöma först bara om jag kan gå direkt till operation eller om jag lär på läkarbeök först.

Jag vet att det här med gallproblem kan öka i samband med en magsäcksoperation och därför är jag lite nyfiken att höra hur ni andra opererade har upplevt det? Har ni fått ökade problem? Har ni opererat bort gallan och i så fall har problemen slutat?

Har för mig att det till viss del även kan vara ärftligt, och mamma hade jätteproblem med gallan kommer jag ihåg. Såna här gånger saknar jag verkligen henne, skulle vilja rådfråga mm....

Jag försöker vekligen tänka mig för med maten och ärligt talat kommer jag inte ens ihåg vad jag åt i torsdags kväll, men något konstigt måste det ju varit.

Ni som har/haft problem med gallan - vad kunde ni inte äta?

Ställde mig på vågen nyss....

67 kg!! Senast jag vägde mig så vägde jag 62 typ, har jag för mig, det var före operationen. Där tog dom bort 1,5 kg så rimligtvis borde vikten minskat, men icke... Panik!!!!!

Ganska säker på att kaffet med socker i, samt bullen till är en stor bov i dramat, samt en del glass på kvällarna...

Måste skärpa till mig!

Har heller inte tränat på länge, men i eftermiddag tror jag bestämt det kan bli av :-)

Lär väga mig oftare....

Åh, nu var det så där längesen igen... Jag skäms....

Tror det beror på att allt flyter på så himla bra. Med båda operationerna :-).

Nu har jag legat sjuk ett längre tag, eller legat och legat - som egen företagare biter man ihop och jobbar ändå.. Fast någon dag har jag faktiskt varit hemma.

Detta innebär också att jag inte kunnat träna något än efter bukplastiken, men nu så börjar det kännas riktigt bra, en retsam hosta bara...

Jag har inte vägt mig på jättelänge. Borde nog göra det någon dag, bara för att kolla hur det ser ut :-).

Jag har iallafall konstaterat att jag ser ut som en "vanlig" kvinna i 40-års åldern som fött två barn. Det är inte helt slätt överallt. Det är bara att konstatera att dom flesta ser ut som jag :-). Nu hoppas jag ändå att träningen kommer att tajta till lite mer, så nu längtar jag efter vår och sommar - vill ut och springa!

Håller som bäst på att packa här hemma! På tisdag åker vi till Egypten! Ska bli så himla skönt! Bara familjen! Njuta av sol, värme och varandra :-).

Blev lite full i skratt när jag tog tag i min packning precis. Bikinis, korta kjolar och shorts samt linnen! Så har väl aldrig min packning sett ut förut! Då har det varit baddräkter, stora t-shirtar och långbyxor. Definitivt inga klänningar och korta kjolar!

Det ska bli så underbart att få sola i bikini! Även fast jag kommer ha tejp på magen :-).

Funderar på att packa ner träningskläderna också :-). Vi hade kompisar som var där, på samma hotell, för några veckor sedan, har messat henne om träningsmöjligheter så jag hoppas jag får en liten gratisskjuts igång :-).

Det värsta är att jag är så nojig över magen... Vill inte bli dålig och vill inte kräkas - vet ju inte om jag kan... Eller jag tror att jag kan. Nu när jag haft sån hemsk hosta så har jag faktiskt hostat så jag kräkts lite slem... Obehagligt...

 

Återkommer med rapport om semestern när vi kommer hem :-)

Jag "fuskar" lite med tejpen ibland... Ska ju ha den i 6 månader, men när den sitter där så kan jag inte smörja in mig överallt, något jag verkligen behöver under vinterhalvåret, samt att den är stel och obekväm. Så i morse, innan duschen, tog jag bort den och är utan under dagen så jag kan smörja in mig ordentligt. Och helt plötsligt känns man så mycket "friare" :-).

Jag vet att man kan vara svullen i upp till 6-9 månader efter operationen, och det är därför återbesöket inte ligger förrän efter 9 månader, så jag hoppas att lite av det jag stör mig på nu är svullnad och kommer att försvinna.

Nu bekostade ju landstinget min bukplastik, men jag ångrar lite nu att jag inte frågade kirurgen om fettsugning i samband med operationen, så hade jag kunnat lägga till dom pengarna själv. Som det känns nu så kan det ev bli aktuellt med en fettsugning, eller så är det jag som är överpetig...

Tycker att det "valkar över" lite här och där... På ryggen och under armarna (syns framförallt när man har behå på sig), samt lite "lovehandles"... Fast jämfört med innan open så är det ju ingenting!

Ska se vad träningen ger för resultat först och sen ska jag rådfråga kirurgen på återbesöket, vad han tror om en fettsugning. Det kan väl ändå inte vara lika lång konvalecens efter en sån som efter en bukplastik, eller....?

Idag är det 10 veckor sedan min bukplastik! Shit vad tiden gått fort, egentligen :-). Så, from i dag behöver jag alltså inte ha gördeln längre - känns både skönt och skrämmande :-).

Alla skorpor har iallafall lossnat, så man kan kostatera att jag är helt läkt nu iallafall :-).

Ska bli intressant att se vad kirurgen säger på nästa återbesök, om han tycker att det behövs en ärrkorrigering runt naveln eller inte. Hmmm, undrar hur man går tillväga vid en sån?? Jaja, det visar sig nog :-)

 

Nu har jag iallafall skrivit in mig på gymet :-). Min förhoppning är att jag ska köra två pass i veckan. Jag brde försöka hinna med att klämma in ett pass måndag-torsdag sen ett till pass fredag-söndag. Nu är jag ju ledig på fredagar så min förhoppning är ju att det ska gå ett bra pass på fredag morgon/fm som man kan köra direkt efter att jag skickat iväg barnen till skolan. Håll tummarna för att det blir så :-). Annars finns ju faktiskt möjligheten att åka till någon annan närliggande stad och träna på deras pass :-).

 

Lite svar till Linda :-)

Jag tycker min kropp ändrar sig än. Även fast inte vågen visar så mycket minus nu för tiden, så märks det på kläderna att kroppen minskar, vilket är skönt. Så jag tror att det är viktigt att man ger kroppen tid att "hämta sig", då kommer den även att ändra sig.

Jag har också ett väldigt stillasittande jobb, tyvärr... Försöker dock att ta mig ut på en liten promenad varje dag på lunchen, typ 20 minuter. Dels för att få röra på mig, men också för att hålla magen lite i trim, så den jobbar bättre :-).

Jag har haft problem med att gå på toa, framförallt att göra "nummer 2", då jag lätt blir hård i magen, men det har rätat till sig och nu har jag inga problem tycker jag.

Sen vet jag att jag dricker på tok för lite vatten. Får vara glad om jag får i mig 2-3 glas... Vet att jag borde dricka mer och har en vattenflaska stående på jobbet, men den fyller jag sällan... Skärpning där!!

 

Ojoj, vad trött jag är i dag. Märks att jag inte rikigt är van vid att klockan ringer tidigt på morgonen...

Nu ser det ut som om naveln är läkt! Just nu har jag bara ett plåster över för att skydda skorpan :-). Hoppas, hoppas! Den 16/1 får jag ju plocka av mig gördeln dessutom, vilken ska bli enormt skönt!

 

Till Linda: (ja, och alla andra också förstås :-)

Jag kommer inte att behöva göra några fler ingrepp. Sen är ju frågan om vad jag vill göra :-).

Jag är inte främmande för att göra brösten. Dom har liksom sjunkit in, eller vad man ska säga - tur det finns push up behåar :-).

Skulle ev. kunna tänka mig lite fettsugning på ryggen och sidorna. Är lite irriterad över "fladdret/gäddhänget" på armarna också, sen är ju insidan på låren lite fladdriga.

Oj, det låter ju som om jag kan tänka mig göra om allt!

Ska se vilket resultat jag kan få med mer träning först innan jag bestämmer mig för/om det blir fler ingrepp.

Kul med spinning! Det har jag bara provat en gång (innan viktminskningen) och jag trodde ärligt talat jag skulle dö! Kanske skulle prova igen :-). Det är nog bra att ha en plan och planera in träningen, då blir den av. Så kommer jag också göra när jag väl får träna. Det öppnar ett Må Bra gym här i stan under våren och jag kommer att skriva in mig där.

Jag kommer att få börja träna fullt igen 3 månader efter operationen, så i mitten av februari typ. Sen hänger det väl en hel del på naveln nu också, vill inte äventyra något med den, så läkningen av den kommer att styra en hel del. Vi ska åka utomlands i mars och då kommer definitivt träningskläderna att packas ner!

 

Kul att du läser och kommenterar :-). Kram

 

Äntligen kommer det en uppdatering :-).

Jag tycker att det varit jättejobbigt med det spruckna snittet. Mest psykiskt, vill ju vara "frisk"... Vill börja leva som normalt igen. Träna och så...

Jag fick ju den där specialkompressen från kliniken, Aqua Sel (eller vad den hette), som skulle bytas ofta och i början bytte vi 2 gånger / dag. Mannen såg ingen skillnad i början och det tog ganska lång tid innan det började synas resultat och nu är det nästan helt läkt. Vi använder inte kompressen längre för det har liksom läkt ihop och är inget öppet sår längre. Som det är nu har jag bara ett plåster på för att skydda de skorpor som sitter där samt för att skydda linne och gördel från ev. blödningar.

Det uppstod ännu ett ställe där det sprack lite, men den här gången fixade mannen allt själv :-). Han såg ett stygn som kroppen inte tagit hand om och klippte bort det, sen la vi lite av gelékompressen där och nu är det också läkt :-). Min förhoppning är att allt ska vara läkt så jag slipper kompresser och plåster lagomt till det att jag slipper gördeln helt och hållet, vilket är den 16/1. Som det är nu sover jag ju utan den och det är så himla skönt att få ta av sig den, samtidigt som det är ett skönt stöd.

Det ska bli skönt att börja jobba igen i morgon, fast jag är enormt glad och tacksam över att jag bestämde mig för att vara ledig nu mellan jul och nyår, samt fram till i dag. Visst har det kostat mig en hel del pengar, men med tanke på de komplikationer som uppstått så känns det bra att kunna vila när man känner för det. Jag tror dessutom att det bidragit till läkningen, just vilan :-)

 

Till Linda:

Jag är övertygad att du kommer att gå ner de kilona du vill bara du anstränger dig och börjar träna lite :-). Då kommer även kroppen att börja ändra form, förmodligen till det bättre ;-). Så det är bara att bita ihop och se 2013 som Ditt År!

Lycka Till!

Kram

Alltså, shit vad tiden går fort!! Jag hinner liksom inte med känner jag....

Har full förståelse för om mina lädare överger mig när jag aldrig uppdaterar... :-)

Jag har nu kommit så långt att jag slipper ha gördeln på nätterna och vilken frihet, vilken lycka! Så skönt att sova utan! Men första natten var det jätteläskigt! Jag sov nästan ingenting. Var livrädd för att minsta lilla rörelse skulle göra så att snittet sprack. Men nu efter några dagar så sover jag riktigt bra :-).

Jag har ju beklagat mig lite om min navel tidigare.. Vilket visade sig var befogat... I söndags så sprack nämligen snittet som går runt naveln.. Inte hela snittet som tur var, men ca 1 cm långt och det glipar ganska mycket... Var ner till kliniken i måndags som konstaterade att det var ett invärtes stygn som kroppen inte tagit reda på som låg och irriterade. Hon klippte bort det och gjorde rent innan hon rådfrågade läkaren om det skulle sys ihop på nytt, men det tyckte han inte. Istället har jag en speciell gelékompress i såret som hjälper till att både dra ut eventuella basilusker samtidigt som den ska hjälpa såret att läka ihop innifrån. Den ska bytas minst 1 gång/dag. Dom räknar med att det kommer att ta minst 4 veckor innan det är helt läkt. Men redan till jul så ska jag se skillnad på djupet iallafall, att det börjat dra ihop sig. Men i morse när vi bytte kompress så tyckte mannen inte att det såg bättre ut, snarare tvärtom...

Ärligt talat börjar jag bli lite less på allt... Jag vill ju bara att det ska läka ihop fint och bli som "vanligt" igen... Men dom andra snitten/ärren ser enormt fina ut måste jag säga! Jag var ju lite orolig för det som från brösten och ner till naveln, men det kommer knappt att synas när det läkt klart, det är jag helt övertygad om :-).

Jag lovar att hålla er lite mer uppdaterade  :-)

 

Är det någon som funderar över något?? Hojta till bland kommentarerna i så fall ;-)

Shit vad tiden går fort! Nu är det 1 månad sedan jag gjorde min operation.

Tanken från början var nog att jag skulle uppdatera här lite oftare, men det är bara att konstatera att kroppen behöver fruktansvärt mycket energi för att läka, så tyvärr så tryter orken....

"Läckaget" jag skrev om tidigare har gett med sig, tack å lov! Kände mig som en storkonsument av både bindor och trosskydd kan jag lova :-).

Däremot har det börjat vätska lite på ett annat ställe. Inte alls som tidigare, men tillräckligt för att det ska sitta en kompress över iallafall. Lite drygt att det inte vill läka ihop helt och ordentligt...

Sen är det ju den där naveln... Jag tycker ju att navlar är äckliga överlag! Den här naveln bidrar inte till det bättre kan jag lova! Själva navelformen och stygnen som sitter runt naveln ser jättefina ut, men det geggar lite längst ner på naveln, där den möter snittet som kommer nerifrån. Jag hoppas verkligen inte att det kommer att påverka hur den blir att se ut i slutändan! Jag vill ha en fin navel ju :-).

I övrigt går det bra! Visst är jag fortfarande hämmad i mina rörelser och så. Jag känner att det stramar och drar både här och där. Främst när man setat en stund och ska resa sig. Antar att det är normalt...

Jag ska ju ha gördeln dygnet runt i 5 veckor sen bara dagtid, och på onsdag har det gått 5 veckor!! Fatta hur skönt det ska bli att sova utan! Nu har jag dock blivit van vid att ha den den, ett ganska skönt stöd, men man går ju miste om en led på kroppen. Sen kliar det en hel del under den kan jag säga. Nu har jag alltid ett linne under den, vilket jag kan rekommendera. Tror att det hade blivit ännu varmare och kliat ännu mer om jag haft den direkt på kroppen. Sen känns den fräschare nu också. Tvättar linnet ofta kan jag säga!

Jag är fortfarande ganska svullen. Jag hoppas verkligen att det är det jag är, och att det kommer att ge med sig, annars blir jag faktiskt lite besviken....

Kommer nog att lägga upp lite kort sen. Lär bara kolla hur de ser ut först, om det syns något på de överhuvudtaget :-)

I morgon är det 2 veckor sedan jag gjorde operationen. Tänk vad tiden går fort!

Jag tycker att det går ganska bra. Blir väldigt fort trött. Försöker och vila så mycket som möjligt, men det är liksom inte jag - ligga i soffan och titta på tv hela dagarna...

I lördags började det läcka lite sårvätska ur snittet. Inte så mycket, men tillräckligt för att jag skulle få panik! Bara för att få prata med någon så ringde jag läkaren som opererade mig och han sa att det inte var någon fara, det vara bara bra att det kom ut sa han. Jag skulle sätta en kompress över och om jag inte hade någon kunde jag ta ett trosskydd. Sagt och gjort, trosskydd fick det bli, för någon kompress hade jag inte :-). Funkade himla smidigt måste jag säga.

Problemet var bara att det inte riktigt räckte till upptäckte jag på söndagen... Det hade då vätskat rejält så både trosskydd, linne och gördel blev genomvåta... Dessutom var jag själv hemma.... Så vad gör jag?! Jo, tar en binda :-). Funkade precis lika bra! Sen har det "läckt" ganska mycket så det var med lättnad jag visste att jag hade återbesök på kliniken i går. Fick träffa en jättetrevlig sköterska som tittade på allt och sa att det såg jättefint ut, trots "läckaget". Hon drog bort tejpen över snitten och blev förvånad över att det såg så bra ut med tanke på att det inte ens gått två veckor. Hon sa att det berodde på att jag vilat så pass mycket, så jag får väl tacka min man och mina barn som talat om att jag ska vila :-). Fick på ny tejp som vi ska byta själva här hemma nästa vecka och maila henne hur vi tycker att det ser ut. Sen ska tejpen bytas var 10:e dag eller så.

Idag är jag ganska svullen, mer än i går.... Venusberget är värst... Antar att det beror på att jag satt mycket i går och inte vilade lika mycket som jag brukar.

I övrigt så mår jag bra!

 

Jag överlevde!

Skämt åsido :-). Skönt att det är över nu :-).

 

Kom till kliniken vid 7.15 i onsdags morse. Kom in bakvägen och fick byta om direkt. Träffade en sköterska som berättade lite om operationen samt satte en nål för droppet sen. Efter det var det dags för läkaren att rita på magen. Vi bestämde då, tillsammans, att det skulle bli ett T-snitt (den större operationen). Efter det träffade jag narkosläkaren och sen, kl 7.45, låg jag på operationsbordet. Skönt att det gick så pass fort då hann jag inte fundera så mycket.

Operationen skulle ta ca 2 timmar och runt lunch var jag så pass pigg att jag kunde ringa hem. Sov till och från hela dagen, men blev piggare och piggare. Hade inte så ont som jag hade förväntat mig, något som även förvånade sköterskorna.

Dom tog bort 1,5 kg sammanlagt, varav 700 gr på nedre delen av magen, så resterande 800 gr satt alltså på sidorna, vilket gjorde att det kändes ännu bättre med beslutet om T-snittet.

Dom sydde inte ihop magmuseln eftersom den inte hade delat på sig :-). Jag tror att det kan bero på det att jag inte har så int faktiskt och är ganska rörlig.

I går duschade jag för första gången sedan operationen. Bara en sån sak gör ju att man blir piggare! I samband med det  skulle även alla kompresser tas bort så nu har jag bara tejp över själva snitten. Tejpen ska sitta till nästa vecka, måndag, då jag ska ner på återbesök.

Jag har en gördel som ska sitta på dygnet runt i 5 veckor nu. Sen ska den sitta ytterligare 5 veckor, antingen dag eller natt.

Det är svårt att inte göra något hemma... Jag vet att ju mer jag vilar desto fortare går läkningen, men det är svårt att se mannen göra allt... Tvätta, stryka, dammsuga, laga mat, skjutsa och hämta barn, träningar hit och dit... 

Förra helgen var jag med om något otäckt, något jag aldrig varit med om förut. Detta hände på lördag eftermiddag,

Mannen och jag skulle bort på en större tillställning. Jag hade duschat och fixat håret och skulle bara äta lite yoghurt med müsli innan jag fortsatte att göra mig iordning.

Fick världens magknip, som jag kan få om jag äter för fort, för mycket eller för fet mat. Men det här kändes annorlunda, mer intensivt och mer ont liksom...

Tänkte i mitt stilla sinne, att det går väl över, bara jag rör lite på mig, som vanligt alltså. Men tvärtom så ökade smärtorna och till slut visste jag varken ut eller in. Ingenting hjälpte. Jag försökte röra på mig, låg i soffan och i sängen på massa olika vis, satt på soffan - men inget kändes bra, det släppte inte.

Till slut hade jag så ont och hela magen krampade så jag hyperventilerade. Kunde inte prata för jag hade så himla ont. Till slut så ringde mannen ambulans som kom efter ca 30 minuter, nackdelen med att bo på landet...

Då hade den värsta smärtan och de värsta kramperna lagt sig, men jag hade fortfarande ont, framför allt när dom klämde på magen, alldelens ovanför och under naveln var det som värst samt att det strålade ut i ryggen.

Det var bara att acceptera att det skulle bli en ambulansfärd in till sjukhuset.

Där tog dom en massa prover och så, men ingen visste inte riktigt varför jag hade ont. Dom pratade om magsår, njursten och gallsten. Till slut fick jag magsårsmedicin, för att kolla om det släppte, vilket det gjorde till en del, inte helt men det kändes aningens bättre. Eftersom jag inte hade akut ont längre så skickades jag hem för att sova och lovade återkomma om jag blev sämre.

Vi satte oss i bilen och hittade en nattöppen mack så jag fick lite drickyoghurt innan vi styrde hemåt. Hann väl ungefär halvvägs och jag hann ta två små munnar drickyoghurt innan smärtan och kramperna var tillbaka. Det var bara att vända bilen och styra tillbaka till sjukhuset....

Där blev jag mött av en manlig sköterska som jag inte träffade tidigare på kvällen. Han ledde in mig på ett rum, samma rum som tidigare och försökte skoja lite. Han säger:

-"Ja, det verkar ju inte vara något jätteallvarligt eller så, eftersom dom skickat hem dig en gång i kväll. Jag tror inte vi behöver operera bort magsäcken liksom" . Det säger han med ett leende på läpparna, försökte liksom skoja till det :-).

Då svarar jag:

- "Det blir lite svårt, för jag har ingen magsäck kvar".

Då höll han på att tappa hakan och frågar varför. Jag talar om att jag är magsäcksopererad och hans kommentar på det blev:

- "Nä, men det syns ju inte. Är det längesen? Det ser ju ut att ha fungerat! Grattis"

Sen gick han därifrån och han sa inte ett ord mer till på hela kvällen sen :-). Han ville nog bara sjunka genom golvet tror jag :-).

Hur som helst så gjordes det en skiktröntgen av magen under natten, efter att jag fått en hel del morfin, och sen hamnade jag på en avdelning. Dom vet fortfarande inte vad felet var men dom misstänker gallsten då jag hade en del små stenar i gallan. Jag blev kvar till på måndag innan dom vågade släppa hem mig...

Fruktansvärt otäckt och vilken smärta! Hellre föder jag barn kan jag säga!!

 

Ja, nu är det bara 1 vecka kvar till min bukplastik! Börjar bli lite nervös... Inte för själva operationen dock utan för att jag kommer vara så "handikappad" efteråt... Jag får ju bara lyfta max 1 kg, herregud det är ju ingenting! Jag är ju ganska pedant av mig, kommer jag klara av att se allt som inte hinns med? Eller jag måste ju... Kan inte hänga tvätten, kan inte stryka tvätten, kan kanske plocka i och ur diskmaskinen om jag tar en grej åt gången. Ja, hur kommer detta att gå?!?

 

TACK för de kommentarerna som kommit in! Så roligt att veta att någon/några följer bloggen :-).