"Varför ljuga?"
"Om det är något jag inte förstår så är det folk som ljuger. Varför inte bara tala om som det är? T ex om man har genomgått en gastric by-pass för att gå ned i vikt, varför talar man inte om det? Varför säga ”min viktnedgång beror bara på motion, bra mat och hårt jobb” när någon frågar hur man gjort. Det är klart att man måste anstränga sig själv också och inte bara förlita sig på operationen, men det känns ju idiotiskt att inte ta med det som en anledning. Eller är det pinsamt att man inte har klarat av att gå ned i vikt själv?
Om jag skulle kämpa för att gå ned i vikt och frågade någon som bevisligen gått ned fruktansvärt mycket i vikt hur de gjort och får ”motion, bra mat och hårt jobb” till svar så skulle nog jag fundera på hur 17 de kan gå ned så mycket och inte jag. För min del tror jag att det skulle vara ganska nedtryckande att då inte få höra sanningen. Däremot blir jag ju fruktansvärt imponerad och peppad av människor som jag vet kämpar och jobbar på egen hand och går ned ”tonvis” med kilo. Det gör mig glad!
Sedan kan ju jag tycka att många faktiskt är finare innan viktnedgången, men det är en annan sak. Jag hoppas och tror ju att man inte genomgår sådana operationer om det inte är nödvändigt för hälsans skull!"
Det här inlägget hittade jag i en flyktig bekants blogg en dag i maj. Jag har egentligen ingen aning om det handlar om mig eller inte, men det känns som om det gör det...
Är det så här människor upplever mig, som en lögnerska?
Jag har ju inte varit hel-öppen med min operation. Dom närmsta vännerna vet om den, och familjen/släkten. Men i övrigt så har iallafall inte jag berättat något. Sen är jag fullt medveten om att det är fler som vet om den, fler än vad jag berättat för och fler än jag kanske hade velat, men det är som det är...
Jag skäms inte för min operation på något vis! Det är inte därför jag inte bloggar öppet eller berättar för alla.
Jag tycker nog mer att det är min kropp och mitt beslut, mitt liv och mitt val hur jag vill leva det.
Undrar om det hade blivit samma reaktion om man skulle göra en abort utan att berätta för allt och alla? Tror inte det!
Jag blev iallafall ledsen av att läsa inlägget, och även om det kanske inte är riktat till mig, så tog jag åt mig... Undrar hur jag kommer att bete mig/känna mig/säga nästa gång jag träffar den här personen? Nu pratar vi inte speciellt mycket med varandra när vi träffas, men ändå...
Hon har ju trots allt en offentlig blogg och har ingen aning om vem/hur många som läser den... Och nu råkar jag vara en av dom som läser den, bara för att jag är så himla nyfiken av mig ;-)
Hur hade ni reagerat tror ni?
