En form av "boa"??
De senaste dagarna och veckorna har jag rensat bland allas vinterkläder. Skor, vantar, mössor och kläder. Ute skiner solen och det är 25 grader varmt....
Kom på en anledning till mitt beteende i dag. Kan det vara en form av "boa"?
Jag ska ju opas den 19/10. Jag har ju ingen aning om hur vädret kommer att vara då. Inte vet jag ju heller om jag kommer att vara pigg nog att ränna runt och införksaffa allt sånt då plus att jag litar nog inte helt 100 på mannen, om han ska göra det själv menar jag :-).
Jag är helt enkelt ute i god tid, så jag vet vad som behövs köpas nytt inför höst/vintersäsongen :-)
Kom på en anledning till mitt beteende i dag. Kan det vara en form av "boa"?
Jag ska ju opas den 19/10. Jag har ju ingen aning om hur vädret kommer att vara då. Inte vet jag ju heller om jag kommer att vara pigg nog att ränna runt och införksaffa allt sånt då plus att jag litar nog inte helt 100 på mannen, om han ska göra det själv menar jag :-).
Jag är helt enkelt ute i god tid, så jag vet vad som behövs köpas nytt inför höst/vintersäsongen :-)
2 månader kvar....
Tänk, om 2 månader är det den 19/10 och antagligen är jag redan opad - hoppas det med tanke på att klockan just nu är 18.10.
Bara 2 månader kvar av detta liv :-)
Är fortfarande väldigt osäker på hur öppen jag ska vara om open.
En del av mig vill berätta för allt och alla medans en annan del vill knipa tyst och låta alla tro att jag varit duktig med GI eller viktväktarna eller något annat....
Bara 2 månader kvar av detta liv :-)
Är fortfarande väldigt osäker på hur öppen jag ska vara om open.
En del av mig vill berätta för allt och alla medans en annan del vill knipa tyst och låta alla tro att jag varit duktig med GI eller viktväktarna eller något annat....
Klappat och klart!
Den 19/10 lägger jag mig på op.bordet för att genomgå en sleeve gastrectomy!
Har tröttnat på att ha provat allt och alla metoder och det händer ingenting så jag har tagit saken i egna händer! Är också redigt trött på alla köer för att få den här hjälpen via Landstinget - känns som ett skämt!
Än så länge har jag inte berättat något för mina nära och kära, bara för min man. Hinner nog med de andra också. Frågan är bara hur "öppen" man ska vara om det hela...?
Har tröttnat på att ha provat allt och alla metoder och det händer ingenting så jag har tagit saken i egna händer! Är också redigt trött på alla köer för att få den här hjälpen via Landstinget - känns som ett skämt!
Än så länge har jag inte berättat något för mina nära och kära, bara för min man. Hinner nog med de andra också. Frågan är bara hur "öppen" man ska vara om det hela...?
