teddybjornenfredriksson

Förra helgen var jag med om något otäckt, något jag aldrig varit med om förut. Detta hände på lördag eftermiddag,

Mannen och jag skulle bort på en större tillställning. Jag hade duschat och fixat håret och skulle bara äta lite yoghurt med müsli innan jag fortsatte att göra mig iordning.

Fick världens magknip, som jag kan få om jag äter för fort, för mycket eller för fet mat. Men det här kändes annorlunda, mer intensivt och mer ont liksom...

Tänkte i mitt stilla sinne, att det går väl över, bara jag rör lite på mig, som vanligt alltså. Men tvärtom så ökade smärtorna och till slut visste jag varken ut eller in. Ingenting hjälpte. Jag försökte röra på mig, låg i soffan och i sängen på massa olika vis, satt på soffan - men inget kändes bra, det släppte inte.

Till slut hade jag så ont och hela magen krampade så jag hyperventilerade. Kunde inte prata för jag hade så himla ont. Till slut så ringde mannen ambulans som kom efter ca 30 minuter, nackdelen med att bo på landet...

Då hade den värsta smärtan och de värsta kramperna lagt sig, men jag hade fortfarande ont, framför allt när dom klämde på magen, alldelens ovanför och under naveln var det som värst samt att det strålade ut i ryggen.

Det var bara att acceptera att det skulle bli en ambulansfärd in till sjukhuset.

Där tog dom en massa prover och så, men ingen visste inte riktigt varför jag hade ont. Dom pratade om magsår, njursten och gallsten. Till slut fick jag magsårsmedicin, för att kolla om det släppte, vilket det gjorde till en del, inte helt men det kändes aningens bättre. Eftersom jag inte hade akut ont längre så skickades jag hem för att sova och lovade återkomma om jag blev sämre.

Vi satte oss i bilen och hittade en nattöppen mack så jag fick lite drickyoghurt innan vi styrde hemåt. Hann väl ungefär halvvägs och jag hann ta två små munnar drickyoghurt innan smärtan och kramperna var tillbaka. Det var bara att vända bilen och styra tillbaka till sjukhuset....

Där blev jag mött av en manlig sköterska som jag inte träffade tidigare på kvällen. Han ledde in mig på ett rum, samma rum som tidigare och försökte skoja lite. Han säger:

-"Ja, det verkar ju inte vara något jätteallvarligt eller så, eftersom dom skickat hem dig en gång i kväll. Jag tror inte vi behöver operera bort magsäcken liksom" . Det säger han med ett leende på läpparna, försökte liksom skoja till det :-).

Då svarar jag:

- "Det blir lite svårt, för jag har ingen magsäck kvar".

Då höll han på att tappa hakan och frågar varför. Jag talar om att jag är magsäcksopererad och hans kommentar på det blev:

- "Nä, men det syns ju inte. Är det längesen? Det ser ju ut att ha fungerat! Grattis"

Sen gick han därifrån och han sa inte ett ord mer till på hela kvällen sen :-). Han ville nog bara sjunka genom golvet tror jag :-).

Hur som helst så gjordes det en skiktröntgen av magen under natten, efter att jag fått en hel del morfin, och sen hamnade jag på en avdelning. Dom vet fortfarande inte vad felet var men dom misstänker gallsten då jag hade en del små stenar i gallan. Jag blev kvar till på måndag innan dom vågade släppa hem mig...

Fruktansvärt otäckt och vilken smärta! Hellre föder jag barn kan jag säga!!

 

Ja, nu är det bara 1 vecka kvar till min bukplastik! Börjar bli lite nervös... Inte för själva operationen dock utan för att jag kommer vara så "handikappad" efteråt... Jag får ju bara lyfta max 1 kg, herregud det är ju ingenting! Jag är ju ganska pedant av mig, kommer jag klara av att se allt som inte hinns med? Eller jag måste ju... Kan inte hänga tvätten, kan inte stryka tvätten, kan kanske plocka i och ur diskmaskinen om jag tar en grej åt gången. Ja, hur kommer detta att gå?!?

 

TACK för de kommentarerna som kommit in! Så roligt att veta att någon/några följer bloggen :-).