Hatar, hatar, hatar....
Missförstå mig inte nu! Jag är glad att jag gjort den och att jag tagit den här möjligheten till ett "normalt"/bättre liv. Men just nu känns mycket runt om kring bara så tungt...
Viktminskningen börjar göra sig synbar i garderoben - det är väl det största hat-problemet just nu. Jag kan verkligen inte ha något av mina gamla plagg. Jag trodde det skulle bli angenäma problem, att shoppa nya kläder, men nu vet jag bättre...
Jag blir ju bara så frustrerad när jag går i affärer. Hittar inget, eller ser nog inte tippar jag mer på. Jag är inte van att kunna gå på den normalstora avdelningen och sen kan jag ju gå i alla affärer och titta, som t.ex. Vero Moda, där jag aldrig satt min fot tidigare.
Jag känner mig helt vilsen... Vet inte vilken modell som passar mig, vilken stil och framförallt inte vilken storlek... Beställde hem Ellos katalogen för jag tänkte att det skulle gå bättre att beställa därur än att gå till en affär och prova, men nej.... Det är ju bara dubbelstorlekar! Vad ska jag ha då? 42/44 eller 38/40?? 38/40 låter ju helt sjukt litet i storlek, så det vågar jag inte ta, men 44 är ju för stort vet jag sen förut....
Jag tycker det är skisvårt att ta hjäp av någon av mina kompisar för att handla kläder. Hallå, jag är ju 35 år! Jag ska väl kunna shoppa själv, kan man tycka, men jag vet inte... Vill inte exponera min rädsla för dom, då avstår jag hellre... Hmmm, undrar om jag håller på att utveckla en shoppingfobi? Det skulle iallafall min man och mitt konto gilla :-). Jag har ju dock inga problem att handla till barnen :-).
Hade jättesvårt att somna i går kväll. Saknade min mamma hemskt mycket! Henne hade jag kunnat haft med mig och köpt kläder och det hade känts bra, men nu går ju inte det... Hon får dessutom inte vara kvar här och se min förändring, dela glädjen med mig när jag kommer i plagg och storlekar jag bara drömt om tidigare... Det är så himla orättvist!
Idag ska jag iallafall ta mig i kragen och åka och shoppa lite kläder. Det finns vissa saker som jag måste ha:
- Gummistövlar
- Regnställ
- Vanliga toppar/t-shirts
- Shorts (har jag upptäckt att jag inte har några)
- Kläder till kommande 30- och 40- års fester. Vill gärna ha en jeanskjol, men jag vet inte om jag vågar...
Men, det blir väl som vanligt. Kommer hem med påsar till barnen och har jag tur har jag hittat en kofta eller något annat till mig, som jag egentligen inte skulle ha...
Ska även köpa mig ett par örhängen, eller iallafall titta på. Jag fick ut lite pengar på mammas en livförsäkring, inte mycket, men ändå. Och för dom vill jag köpa ett par örhängen, tror jag. Ringar har jag ganska många och armband likaså, halsband har jag ett som jag alltid har på mig så det är liksom "fullt" redan :-). Ska iallafall kolla på vad jag kan hitta.
Med lite tur följer mannen med, som moraliskt stöd eller något :-)
Usch, det här blev inget positivt inlägg... Men så här mår jag just nu - skit!
Upp med hakan gumman!
Vi kanske ska arrangera en shoppingträff i Sthlm?
Massor med peppkramar!
//Sofia
Tack Sofia för lite pepp, det behövs verkligen just nu.
Shoppingen i går gick trots allt bra. Kom hem med massa påsar och massa plagg - det var riktigt roligt!
Tycker en shoppingträff låter superbra! Jag kommer :-)
Kram
Är nog en rätt vanlig reaktion bland viktopererade att man tappar bort sig själv lite när ens "trygghet" i form av mat, godsaker, fettfepåér å inslitna plagg plötsligt inte funkar längre. Ge dig tid, vilken size du ska köpa får du helt enkelt prova ut i butikerna. Ta personalen till hjälp -de brukar bli glada över att få hjälpa till med råd å tips vad som passar! Ett annat tips är att du granskar folk på stan -vad tycker du är snyggt på andra i klädväg!? Å självklart ska du köpa dig en jeanskjol -går ju att kombinera i det oändliga med tuffa leggins, toppar, olika skor å funkar dessutom året om! Egentligen är det ju ett rätt angenämt lyxproblem att få unna sig en ny garderob men jag förstår hur du känner. Bara du kommer igång med att hitta din nya stil som kommer det nog att lossna och bli roligare! Lycka till!
Pepp,Pepp...
Det är vanligt att man blir lite vilsen men du kommer säkert att må bättre snart :) Är själv vilsen och har varit opererad i 3 månader nu. För mig har det handlat mycket om svårigheter med maten men nu är det på väg åt rätt håll. Kämpa på :)
