teddybjornenfredriksson

Sommaren har ju tillbringats, till och från, på elljusspåret.
Jag har haft två mål med löpningen. Det första var att hinna 3,7 km på under 30 minuter. Det målet har jag klarat och nu när jag springer så är det alltid under 30 minuter :-).
Det andra målet var att jag ska klara av att springa hela vägen och inte gå någonstans och i går hände det! (nästan iallafall...)
I början är det en seeeg uppförsbacke och i slutet av den finns det en bänk. Jag har haft som mål att springa till bänken, sen kan jag gå en stund. I tisdags så tänkte jag i backen: nej, jag ska inte stanna vid bänken, det kommer ju en nerförsbacke efter och jag får helt enkelt hämta andan då - och mycket riktigt, jag sprang förbi bänken och fortsatte springa, vilken seger!
Man springer hälften och vänder och tillbaks och alldeles före vändningen är det en ganska brant nerförs- och uppförsbacke och där gick jag... Inte för att jag behövde utan för att jag tycker det är obehagligt att springa i nerförsbacke. Jag har ju lite taskiga knän och de hoppar ur led med jämna mellanrum. Det hade dessutom regnat så det var ganska blött och halt i spåret, därför valde jag att gå där. Men om man bortser från de 100 m. så klarade jag det!
Känns skönt att veta!
Nu har tankarna börjat snurra om man skulle våga sig på något lopp nästa sommar. Jag har blivit tillfrågad att springa en sträcka på Vasastafetten, men jag har inte tackat ja, eller nej, än.
Nu gäller det att hålla igång med konditionen under vintern. Jag har ju anmält mig till både gympa och zumba, vilket borde hjälpa till :-). Sen står det ju faktiskt en crosstrainer i källaren, kanske skulle våga sig på den lite :-). Mannen har ju dessutom ett löpband på jobbet som vi kan använda hur mycket som helst, så egentligen borde det inte vara något problem ;-)